Kort och gott: nej, det talade språket har inte någon större betydelse ute i naturen. Om vi tänker oss en situation där en grupp människor av olika etnicitet har som uppgift att genom samarbete överleva i skog och mark, kommer de förr eller senare att utveckla sätt att kommunicera med varann för att få lägret att fungera.
Vi kan sitta en hela drös runt lägerelden och känna samhörighet utan ett gemensamt språk. Då kanske andra sätt att uttrycka sig med ljud uppkommer, till exempel yla som vargar. Det är ett sätt att stärka samhörigheten i grupper. Dock måste det tas i beaktan att detta fungerar för dom som känner att det är naturligt att uttrycka sig via djurläten.
Via samhörighetskänslan är det möjligt att bygga upp livsbejakande läger skapat via gemensamma handlingar.
Nyckelpigans ursprung
Som en intressant del av funderat kring språk och ord tar jag ännu upp bakgrunden till nyckelpigans namn.
Visste du att nyckelpigans namn är förknippat med Jungfru Maria? Enligt sägnen hade Jungfru Maria nycklarna till himmelriket. Nyckelpigan var Jungfru Marias hjälpreda som hade hand om nycklarna.
På finska är nyckelpiga leppäkerttu och det namnet har rötter i östersjö finskans leppä som betydde veri alltså blod, för att beskriva skalbaggens färg. Nyckelpigan kallas även för leppäpirkko, som kommer från Heliga Birgitta. Men även på finska förknippas Jungfru Maria Neitsyt Maria med namnet leppäkerttu.
Språkets rikedom
En del av fotona i detta inlägg är tagna på Åland. Där har jag halva min släkt och när jag åker över dit för att bland annat träffa släkt och vänner ändrar jag mitt språk. Min svenska måste rensas från finska ord, min "Borgå svenska" är oförståelig på Åland. Detta har med tiden gjort att jag är försöker uttrycka mig dels på ren svenska och dels på ren finska, för att inte fastna i ett blandspråk som inte förstås av andra än Borgåbor. Nyanserna av svenskan jag pratar är alltså omväxlande beroende var och vem jag pratar med. Det döljer sig så mycket rikedom i alla språk som berättar om hurdant folket är som pratar just det språket. Var nyfiken på den rikedomen!
Bakgrund till bloggtexten
Inspirerad av svenska dagen idag skrevs denna bloggtext för att uppmuntra till att ägna en tanke åt främst svenskan som ett av tvåspråkiga Finlands nationalspråk. Men visst varför inte också fundera på hur svensk- och finskspråkiga lever dels vid sidan av och dels tillsammans med varann.
Svenska veckan och svenska dagen
Hela denna vecka har svenska veckan firats med bl. a. ökat kulturutbud på svenska. Veckan kulminerar i svenska dagen (ruotsalaisuuden päivä) idag.
Svenska dagen firades 6.11.1908 första gången på Svenska folkpartiets initiativ. Således är svenska dagen äldre än både Finlands (6.12.1917) och Sveriges nationaldag (6.6.1916). Dagen uppkom för att föra och hålla samman de svenska pratande i Finland. Man kan kalla dagen för finlandssvenskarnas nationaldag.
Till datum valdes Gustav II Adolfs dödsdag för att minnas dagen han stupade i det 30-åriga kriget. Gustaf II Adolf var kung i Sverige 1611-1632, bildade det svenska stormaktsväldet och kallades för Lejonet från Norden. Samma datum firas Gustaf Adolfs dagen i Sverige.
Bloggtexten har skrivits av Lola Ottosson som fungerar som fysioterapeut i Oivallusvaara. Lola erbjuder Oivallusvaaras fysioterapitjänster enligt önskemål ute i naturen, t.ex. i någon av Forststyrelsens nationalparker.
Comments